Det är inte alldeles lätt att skriva på söndagar. Klistrar in en chattkonversion jag och en vän hade helt nyss för att illustrera vad jag menar.
Les Fleurs du Mal: tack för senast
RadicalBonsai: oj, tack själv..
RadicalBonsai: Slutet på kvällen är lite dimmigt, men jag vill minnas att det var roligt i alla fall..
Les Fleurs du Mal: din närvaro på efterfesten märktes bara i form av captain morgan och en enstaka andhämtning då och då
RadicalBonsai: Mm, det var en väldigt bekväm soffa..
Les Fleurs du Mal: säng
RadicalBonsai: Som sagt, lite dimmigt..
söndag 28 mars 2010
fredag 26 mars 2010
Fredagsväder
Helg känns ganska välkommet. Sol likaså, bra för blommorna. Sköldpaddan firade genom att ägna oroväckande lång tid åt att försöka krypa in i en kruka.
torsdag 25 mars 2010
Sticklingar
Våren är som tidigare nämnts den kanske allra bästa tiden på året. Det är, bland andra skäl, för att våren är en lämplig tid att ta sticklingar.
Sticklingar kan med fördel tas då du beskär dina växter. Att beskära är en ganska okomplicerad historia som följer ett antal enkla grundprinciper och något förenklat kan liknas vid regeringens demontering av välfärden.
Toppar och utrensade grenar ställer du i vatten. Efter en vecka eller två, förutsatt att solen behagar skina, kommer de att ha rotat sig nog för att planteras i jord. Återkommer med bilder på hur det ser ut och går till.
onsdag 24 mars 2010
Ett kallt samhälle
Att samhället blir allt kallare torde inte ha undgått någon.
Den rent väderleksmässiga temperaturen borde dock, med det faktum att vi faktiskt närmar oss slutet av mars i åtanke, till skillnad från den samhälleliga stiga.
Riktigt så har ännu inte skett, men för den enskilde är det faktum att växter från tropiska eller subtropiska klimat ogillar kyla givetvis ett mindre problem än urholkningen av trygghetssystemen i allmänhet och slakten av sjukförsäkringen i synnerhet. Eller, i den händelse det anses förmätet eller mindre postmodernistiskt att kvantifiera frågor som dessa, åtminstone ett problem som är lättare för den enskilde att påverka.
Själv stickade jag krukvärmare till de växter som tycktes ta mest illa vid sig av vintern. Denna granatäppleplanta var ytterst nära att gå samma öde till mötes som dess fyra syskon men räddades så vitt jag kan bedöma av lite ullgarn (och ett hastigt inköpt kompaktlysrör).
Egentligen hade jag tänkt sticka strumpor. Jag tyckte det var en briljant idé. Julen började närma sig, och med risk för att låta som en hippie har jag aldrig lyckats förlika mig med tanken på kulturellt påtvingad konsumtion. Följaktligen tänkte jag sticka strumpor till alla nära och/eller kära. Strumpor på vilka jag sedan skulle sy fast märkeslappar som jag sprättat loss från hutlöst dyra plagg som saluförs i sparsamt och stilrent inredda butiker med dämpad belysning och stora skyltfönster.
Jag har alltid varit mycket förtjust i sådana lappar. Jag fascineras en smula av tanken på hur stor del av plaggens värde som manifesteras just i dessa. Det är en elegant parafras på Marx och teorin om pengar som en social relation. Jag tror att det är just detta som gör att jag även är mycket förtjust i piratkopierade märkeskläder. Tanken att jag i det att jag bär dem utgör en implicit förolämpning mot alla som investerat fiskalt och socialt kapital i äkta vara gör mig helt varm inombords.
Hur som helst. Idén var briljant. Jag kom aldrig längre än till hälen på den första strumpan.
Det var kanske 6-7 år sedan. Den ofärdiga stickningen blev liggande eftersom jag hellre har ett pågående projekt i byrålådan än ett misslyckande på mitt samvete.
Att börja odla bonsai var alltså ett lyckokast. Jag fick användning för min påbörjade stickning samtidigt som jag kunde undvika en prestigeförlust.
Jag har dock fortfarande kvar de avsprättade lapparna.
Den rent väderleksmässiga temperaturen borde dock, med det faktum att vi faktiskt närmar oss slutet av mars i åtanke, till skillnad från den samhälleliga stiga.
Riktigt så har ännu inte skett, men för den enskilde är det faktum att växter från tropiska eller subtropiska klimat ogillar kyla givetvis ett mindre problem än urholkningen av trygghetssystemen i allmänhet och slakten av sjukförsäkringen i synnerhet. Eller, i den händelse det anses förmätet eller mindre postmodernistiskt att kvantifiera frågor som dessa, åtminstone ett problem som är lättare för den enskilde att påverka.
Själv stickade jag krukvärmare till de växter som tycktes ta mest illa vid sig av vintern. Denna granatäppleplanta var ytterst nära att gå samma öde till mötes som dess fyra syskon men räddades så vitt jag kan bedöma av lite ullgarn (och ett hastigt inköpt kompaktlysrör).
Egentligen hade jag tänkt sticka strumpor. Jag tyckte det var en briljant idé. Julen började närma sig, och med risk för att låta som en hippie har jag aldrig lyckats förlika mig med tanken på kulturellt påtvingad konsumtion. Följaktligen tänkte jag sticka strumpor till alla nära och/eller kära. Strumpor på vilka jag sedan skulle sy fast märkeslappar som jag sprättat loss från hutlöst dyra plagg som saluförs i sparsamt och stilrent inredda butiker med dämpad belysning och stora skyltfönster.
Jag har alltid varit mycket förtjust i sådana lappar. Jag fascineras en smula av tanken på hur stor del av plaggens värde som manifesteras just i dessa. Det är en elegant parafras på Marx och teorin om pengar som en social relation. Jag tror att det är just detta som gör att jag även är mycket förtjust i piratkopierade märkeskläder. Tanken att jag i det att jag bär dem utgör en implicit förolämpning mot alla som investerat fiskalt och socialt kapital i äkta vara gör mig helt varm inombords.
Hur som helst. Idén var briljant. Jag kom aldrig längre än till hälen på den första strumpan.
Det var kanske 6-7 år sedan. Den ofärdiga stickningen blev liggande eftersom jag hellre har ett pågående projekt i byrålådan än ett misslyckande på mitt samvete.
Att börja odla bonsai var alltså ett lyckokast. Jag fick användning för min påbörjade stickning samtidigt som jag kunde undvika en prestigeförlust.
Jag har dock fortfarande kvar de avsprättade lapparna.
tisdag 23 mars 2010
Smärtsam vinter
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle tropiska lycheefrön
Bindas i det frusna bitterbleka?
måndag 22 mars 2010
Allt för kampen
Apropå gårdagens inlägg är det för övrigt på grund av den däri nämnda kamraten som den här bloggen inom kort kommer att vanprydas av googleannonser. Alla pengar går till någon form av projekt arbetar med. Det har en tidsplan som sträcker sig över 20 år och kostar tydligen pengar att genomföra. Jag fick en redogörelse av innehållet, men den var lång och komplicerad och jag var full. Jag tror att det handlade om världsrevolutionen.
Eftersom jag kommit att tycka att inlägg utan fina bilder är en smula tråkiga får detta illustreras av en bild på hur passionsfruktsblommorna, för ett knappt år sedan, såg ut som unga.
Eftersom jag kommit att tycka att inlägg utan fina bilder är en smula tråkiga får detta illustreras av en bild på hur passionsfruktsblommorna, för ett knappt år sedan, såg ut som unga.
söndag 21 mars 2010
How it begins
Om man träffat ett val, därefter glömt bort att man gjort det och sedan slutligen, då man konfronteras med vad man tidigare tänkt men sedermera glömt, väljer att följa den väg man börjat vandra – kan valet då kallas medvetet?
Ungefär så började den här bonsaihistorien. Det var en helt vanlig kväll för ett år sedan och jag satt hemma hos en nära vän och rökte och drack. Av oklara anledningar började googla bonsaibilder på internet. De var sjukt vackra, vi aldrig sett något liknande. Men eftersom vi ganska ofta ser saker vars like vi aldrig tidigare sett glömde vi snabbt bort det.
Nästa dag när jag anlände till mitt arbete fann jag en orderbekräftelse i inkorgen – Indoor bonsai for beginners. Tydligen hade bonsaibilderna åtminstone lyckats fånga mitt intresse tillräckligt länge för att jag skulle hinna bestämma mig för att jag behövde en ny hobby.
Av bokens första kapitel lärde jag mig att bonsaiodling kräver råmaterial i form av unga träd, vilka kan odlas från frön eller tas som sticklingar. Jag tänkte att jag lika gärna kunde testa, köpte några exotiska frukter i en lokal matbutik och klippte lite i de få krukväxter jag redan då hade i min ägo.
Det var som sagt ett år sedan. Och det hela har onekligen fallit oväntat väl ut. Jag har alltid varit ganska pretentiös av mig, och det här är första gången jag har ett intresse som inte har att göra med konst eller politik. Jag tror att det är bra för mig. Det står liksom ingenting på spel. Det värsta som hända är att växterna, vilket de förvisso gör med jämna mellanrum, dör.
I övrigt kan konstateras att How it begins inte enbart är titeln på ett blogginlägg utan också en låt med det eminenta Göteborgsbandet Sorayas. Jag har inte hört av dem på flera år. Det är synd.
Det kan också konstateras att Messi förutom världens snabbaste fötter även har ett hjärta av guld. Han gav den där straffen till Zlatan för att vara snäll. Helt rörande.
lördag 20 mars 2010
Utrymme
Inom bonsai ska utrymmet i krukan vara begränsat för att tvinga rötterna ovan jord.
I andra sammanhang kan utrymme vara begränsat av skäl som har mindre med estetik och mer med omständigheter att göra. Med lite ansträngning går det dock att implementera den filosofi som bonsai är ett uttryck för även i sin vardag.
Den som har för många passionsfruktsblommor kan exempelvis bygga en hängande hylla. Hyllan ovan är inte den första jag byggt, dock den första jag blivit nöjd med.
Jag tror att jag är en aning influerad av en ganska innovativ arkitekt jag känner.
I andra sammanhang kan utrymme vara begränsat av skäl som har mindre med estetik och mer med omständigheter att göra. Med lite ansträngning går det dock att implementera den filosofi som bonsai är ett uttryck för även i sin vardag.
Den som har för många passionsfruktsblommor kan exempelvis bygga en hängande hylla. Hyllan ovan är inte den första jag byggt, dock den första jag blivit nöjd med.
Jag tror att jag är en aning influerad av en ganska innovativ arkitekt jag känner.
fredag 19 mars 2010
Det skulle kunna hända
Dessa träd har haft en tuff vinter, och har nu klippts ner ordentligt inför den vår jag innerligt hoppas väntar runt hörnet. Att de ser ut som de gör beror lite olika anledningar. 
Dessa sophoror vet jag faktiskt inte vad som hände med, de kanske inte gillade klimatet i största allmänhet. Det är synd, när de trivs bra uttrycker de en mycket sofistikerad minimalistisk elegans.
Denna japanska dvärglönn tappade vad det verkar alla sina lysande blodröda löv i protest mot att jag gav den fel slags jord. Det är synd. De blir omkring två meter höga, och jag hade sett fram emot att sitta under den och läsa.
Kanske en del poesi – dock inte klassisk japansk, jag tröttnar ganska snabbt – men framför allt längre romaner. Jag har en bild av att jag sitter under den – det är sommar men inte gassande varmt, kanske börjar det bli kväll – och läser Strändernas svall. Jag vet faktiskt inte varför. Men ett gott val är det onekligen. Växelsången Nausikaa och Odysseus emellan tillhör det allra finaste som producerats inom svensk lyrisk prosa. Som den japanska dvärglönnen, oanständigt vacker.
I fallet med detta citrusträd – numera lyckligtvis förälder till ett antal årsgamla citrusbarn – beror det också på att en tjej som skulle sova här bröt dess stam itu.
Hon menade inget illa, skulle rensa bort döda löv. Men tidigt på morgonen och efter mycket bubbelvin som det var verkade det vara en dålig idé. Jag försökte säga nej men hon lyssnade inte riktigt.
En annan tjej som sov här eldade upp datorn, och nära nog hela lägenheten. Jag kanske borde välja sängkamrater med större omsorg.
Det finns ändå viss möjlighet att träden lever upp igen. I alla fall en teoretisk möjlighet. Det skulle kunna hända. Men jag tror inte att det gör det.
På samma sätt finns det viss möjlighet att de rödgröna återställer a-kassan, sjukförsäkringen, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten om de vinner valet. I alla fall en teoretisk möjlighet. Det skulle kunna hända. Men jag tror inte att det gör det.
Dessa sophoror vet jag faktiskt inte vad som hände med, de kanske inte gillade klimatet i största allmänhet. Det är synd, när de trivs bra uttrycker de en mycket sofistikerad minimalistisk elegans.
Denna japanska dvärglönn tappade vad det verkar alla sina lysande blodröda löv i protest mot att jag gav den fel slags jord. Det är synd. De blir omkring två meter höga, och jag hade sett fram emot att sitta under den och läsa.
Kanske en del poesi – dock inte klassisk japansk, jag tröttnar ganska snabbt – men framför allt längre romaner. Jag har en bild av att jag sitter under den – det är sommar men inte gassande varmt, kanske börjar det bli kväll – och läser Strändernas svall. Jag vet faktiskt inte varför. Men ett gott val är det onekligen. Växelsången Nausikaa och Odysseus emellan tillhör det allra finaste som producerats inom svensk lyrisk prosa. Som den japanska dvärglönnen, oanständigt vacker.
I fallet med detta citrusträd – numera lyckligtvis förälder till ett antal årsgamla citrusbarn – beror det också på att en tjej som skulle sova här bröt dess stam itu.
Hon menade inget illa, skulle rensa bort döda löv. Men tidigt på morgonen och efter mycket bubbelvin som det var verkade det vara en dålig idé. Jag försökte säga nej men hon lyssnade inte riktigt.En annan tjej som sov här eldade upp datorn, och nära nog hela lägenheten. Jag kanske borde välja sängkamrater med större omsorg.
Det finns ändå viss möjlighet att träden lever upp igen. I alla fall en teoretisk möjlighet. Det skulle kunna hända. Men jag tror inte att det gör det.
På samma sätt finns det viss möjlighet att de rödgröna återställer a-kassan, sjukförsäkringen, fastighetsskatten och förmögenhetsskatten om de vinner valet. I alla fall en teoretisk möjlighet. Det skulle kunna hända. Men jag tror inte att det gör det.
torsdag 18 mars 2010
Vårmode?
Jag tror att det är hög tid att ge sköldpaddan som lever under min säng en ny look. Fram tills förra sommaren såg den ut som på bilden ovan. Därefter fick jag och en vän bråttom till födelsedagsfest hos en söt tjej vi känner, och i brist på planerad present målade vi helt enkelt om sköldpaddan och skrev grattis på hans rygg.
Men jag tror inte att han någonsin gillade sin nya stil, och nu när vårmodet snart sveper in över min stad känns det lämpligt att även sköldpaddan får nya kläder.
Resultatet kommer att redovisas här så snart färgen torkat. I anslutning till det ska jag också berätta hur det kommer sig att det bor ett kräldjur på mitt golv.
onsdag 17 mars 2010
Frön, farliga och tuffa
Jag fick en samling frön av en mycket begåvad författare jag känner. De som ännu inte läst Deltagänget bör onekligen investera några timmar i att göra det.
Deltagänget är inte ett försvarstal. Det är ett tidsdokument, en förklaring – och kanske viktigast – en ursinnig anklagelse mot det samhälle som äter människor.
Förutom en vass penna har författaren även begåvats gröna fingrar, och har varit god nog att dela med sig av sina frön. Tobaken ska bli rolig att odla, vallmon likaså. Har man en gång blickat ut över de klarröda fälten i Punjab finns det liksom ingen återvändo.
Övriga frön känner jag mig mer kluven inför. Stormhattens rot innehåller ett förlamande nervgift, och ricin ska vi inte ens tala om. Letaldosen är inte mer än 0,2 milligram, och minnesgoda kanske erinrar sig att kulan – blott 1,5 millimeter i diameter – i det paraplygevär KGB använde vid avrättningen av dissidenten Georgi Markov var laddad med just ricin.
Jag har ännu inte bestämt mig för huruvida jag ska plantera fröna. Jag vet helt enkelt inte om jag vågar ha ricin- eller stormhattsplantor hemma. Det känns som att det bara skulle vara en tidsfråga innan någon misstog dem för tobaksplantorna och rökte dem på en efterfest. Eller inte misstog dem för något alls och bara rökte dem i största allmänhet.
Detta kommer jag dock garanterat att plantera.
Sequoia är världens största träd och därför också per definition världens tuffaste. Under gynnsamma förhållanden kan en sequoia växa upp emot två meter under per säsong. De ska vara väldigt svåra att få att växa, men förutsatt att allt går väl borde trädet vara stort nog att kunna bära en kojas vikt lagom till att jag får kontrakt på den kolonilott jag köar till.
Deltagänget är inte ett försvarstal. Det är ett tidsdokument, en förklaring – och kanske viktigast – en ursinnig anklagelse mot det samhälle som äter människor.
Förutom en vass penna har författaren även begåvats gröna fingrar, och har varit god nog att dela med sig av sina frön. Tobaken ska bli rolig att odla, vallmon likaså. Har man en gång blickat ut över de klarröda fälten i Punjab finns det liksom ingen återvändo.
Övriga frön känner jag mig mer kluven inför. Stormhattens rot innehåller ett förlamande nervgift, och ricin ska vi inte ens tala om. Letaldosen är inte mer än 0,2 milligram, och minnesgoda kanske erinrar sig att kulan – blott 1,5 millimeter i diameter – i det paraplygevär KGB använde vid avrättningen av dissidenten Georgi Markov var laddad med just ricin.
Jag har ännu inte bestämt mig för huruvida jag ska plantera fröna. Jag vet helt enkelt inte om jag vågar ha ricin- eller stormhattsplantor hemma. Det känns som att det bara skulle vara en tidsfråga innan någon misstog dem för tobaksplantorna och rökte dem på en efterfest. Eller inte misstog dem för något alls och bara rökte dem i största allmänhet.
Detta kommer jag dock garanterat att plantera.
Sequoia är världens största träd och därför också per definition världens tuffaste. Under gynnsamma förhållanden kan en sequoia växa upp emot två meter under per säsong. De ska vara väldigt svåra att få att växa, men förutsatt att allt går väl borde trädet vara stort nog att kunna bära en kojas vikt lagom till att jag får kontrakt på den kolonilott jag köar till.
tisdag 16 mars 2010
Omplantering, passiflora
Denna passiflora planterades någon gång förra sommaren och mäter i dag stolta 27 centimeter i höjd. Och eftersom våren är på ingång är det hög tid att ge den lite mer utrymme att växa.
Tidigare har den stått i såjord, vilken har ett högre ph-värde och inte lika lätt fräter unga ömtåliga rötter. Nu har den blivit stor nog att stå i riktig blomjord, och har dessutom fått stöd för att få en fin rak, form.
Notera dessutom gärna att fatet passifloran står på är från Rörstrands numera ganska exklusiva Trioserie. De är sällsynta. Jag har flera stycken.
Tidigare har den stått i såjord, vilken har ett högre ph-värde och inte lika lätt fräter unga ömtåliga rötter. Nu har den blivit stor nog att stå i riktig blomjord, och har dessutom fått stöd för att få en fin rak, form.
Notera dessutom gärna att fatet passifloran står på är från Rörstrands numera ganska exklusiva Trioserie. De är sällsynta. Jag har flera stycken.
måndag 15 mars 2010
Verktyg
Alla konsthantverkare behöver verktyg. För att beskära bonsaiträd kan man exempelvis begagna sig av en sådan här elegant liten bonsaisekatör: 
Eller så kan man köpa en vass och någorlunda spetsig sax för en tiondel av priset, men om man tilltalas av saker som har ett mycket specifikt bruksområde så gör man.
Apropå verktyg kan i dag konstateras att regeringen vill ge polisen ett nytt – repressivt – sådant.
Att hot om drogtester redan i dag bevisligen används som ett olaga påtryckningsmedel anser justitieminister Beatrice Ask (M) inte vara ”något argument”.
I dag kan man också fundera över vad poängen med ett lagråd är om det konsekvent körs över av regeringen.
Eller så kan man köpa en vass och någorlunda spetsig sax för en tiondel av priset, men om man tilltalas av saker som har ett mycket specifikt bruksområde så gör man.
Apropå verktyg kan i dag konstateras att regeringen vill ge polisen ett nytt – repressivt – sådant.
Att hot om drogtester redan i dag bevisligen används som ett olaga påtryckningsmedel anser justitieminister Beatrice Ask (M) inte vara ”något argument”.
I dag kan man också fundera över vad poängen med ett lagråd är om det konsekvent körs över av regeringen.
söndag 14 mars 2010
Vårtecken
Olivträd växer långsamt. Ibland växer de inte alls. Ibland kan de explodera när du råkar vända ryggen till några dagar. Så var fallet med denna (tre- eller fyraåriga) oliv. Dessa nya skott har utvecklats på en knapp vecka. Och om ytterligare någon vecka ska de bli sticklingar. Senvintern/förvåren är som tidigare nämnts den kanske allra bästa tiden på året.
Jag kan inte påminna mig om att jag skulle ha hört talas om att någon kultiverat olivbonsaier. Men det kan ju inte gärna mer än misslyckas.
En gång hade jag för övrigt ett större olivträd än detta. Det sammanföll i tid med herrfotbolls-em 2008, mer specifikt med att Sverige i premiärmatchen slog Grekland med 2-0.
Jag skulle jobba nästa dag, men rusig av seger och vin råkade jag stanna ute några timmar längre än planerat.
När jag morgonen därefter klev upp, i vanlig tid och i förhållandevis god form, fann jag till min förvåning ett drygt två meter högt olivträd i min hall.
Jag hade inte varit fullt så segerrusig att minnet gått förlorat i firandet, men några förvirrade sekunder hann förflyta innan jag erinrade mig dess ursprung.
På hemvägen, tidigt på morgonen, hade jag passerat en grekisk restaurang. Och på grund av den förkrossande segern tyckte jag mig ha rätt till ett krigsbyte.
Jag har också vaga minnesbilder av att jag ägnade några minuter åt att lika högljutt som triumferande håna både den stängda restaurangen och Greklands historia. Något som egentligen står i ganska skarp kontrast till den högaktning jag känner för den europeiska civilisationens och litteraturens vagga.
Jag var alltför nyvaken för att åtgärda situationen just då, men väl hemkommen samma kväll beslutade jag att göra mig av med bevismaterialet.
Det var inte så lätt. Inklusive krukan måste trädet ha vägt 50 kilo. Och restaurangen i fråga ligger gott och väl två kilometer ifrån mitt hem.
Tro kan förflytta berg. Organiserad klasskamp kan störta det gamla i gruset och finna sandstranden under gatstenarna. Berusade människor som tittat på fotboll kan bära tunga saker och skrika åt byggnader.
lördag 13 mars 2010
Hot stuff
Om jag skulle bli tvungen att hitta en krukväxt att användas för att illustrera borgerlig socialpolitik skulle denna Apachechili vara en het kandidat. Så här misshandlad kan alltså en capsicum se ut efter en sommar där den nästan bränts till döds och en vinter då den nästan frusit ihjäl.
Men senvintern/förvåren är den bästa tiden på året. Det är för att det under senvintern/förvåren är dags att beskära. Och i ett fall som detta finns det ingen anledning att vara försiktig med saxen.
Som synes har merparten av växten klippts bort. Det kommer att ge ett utmärkt resultat, vilket denna blogg avser att inom några veckor styrka genom bildbevis.
Chilin är för övrigt en het kandidat i dubbel bemärkelse. Jag fick den i present, på en för mig mycket speciell dag, av en söt magdansös jag känner. Den speciella dagen slutade i en inte fullt lika speciell men likafullt underhållande natt på lokal. Två nära vänner försökte bägge tjusa en tredje nära vän. Varför den förste av vännerna trodde att den tredje skulle imponeras är oklart, men plötsligt gav han sin rival en trotsigt utmanande blick, plockade en chilifrukt och tuggade den. Han hann inte ens svälja innan rivalen följt hans exempel. Själv hade jag ingen att imponera på men har aldrig kunnat motstå en dumhet och kastade mig snabbt in i leken. Därefter pratade ingen av oss på flera minuter.
Chilin var sjukt stark. Efter en lång och på flera plan ansträngd tystnad gick de bägge rivalerna hem. Jag gick också hem. Och min tredje vän, som nyss solat sig i glansen av de bägge kavaljerernas uppmärksamhet, satt ensam kvar. Förvånad. Och, enligt vad hon berättat i efterhand, en liten aning besviken.
Men senvintern/förvåren är den bästa tiden på året. Det är för att det under senvintern/förvåren är dags att beskära. Och i ett fall som detta finns det ingen anledning att vara försiktig med saxen.
Som synes har merparten av växten klippts bort. Det kommer att ge ett utmärkt resultat, vilket denna blogg avser att inom några veckor styrka genom bildbevis.
Chilin är för övrigt en het kandidat i dubbel bemärkelse. Jag fick den i present, på en för mig mycket speciell dag, av en söt magdansös jag känner. Den speciella dagen slutade i en inte fullt lika speciell men likafullt underhållande natt på lokal. Två nära vänner försökte bägge tjusa en tredje nära vän. Varför den förste av vännerna trodde att den tredje skulle imponeras är oklart, men plötsligt gav han sin rival en trotsigt utmanande blick, plockade en chilifrukt och tuggade den. Han hann inte ens svälja innan rivalen följt hans exempel. Själv hade jag ingen att imponera på men har aldrig kunnat motstå en dumhet och kastade mig snabbt in i leken. Därefter pratade ingen av oss på flera minuter.
Chilin var sjukt stark. Efter en lång och på flera plan ansträngd tystnad gick de bägge rivalerna hem. Jag gick också hem. Och min tredje vän, som nyss solat sig i glansen av de bägge kavaljerernas uppmärksamhet, satt ensam kvar. Förvånad. Och, enligt vad hon berättat i efterhand, en liten aning besviken.
fredag 12 mars 2010
Konsten att kultivera i kruka
Bonsaikonsten – för det är en konstform vi har att göra med – har flertusenåriga rötter. Dess ursprung går att spåra till 200-talet f. kr. och den kinesiska Jindynastin.
Den populära föreställningen att bonsai är en japansk praktik saknar emellertid inte verklighetsförankring. Under den så kallade Heianperioden – uppkallad efter Japans dåvarande huvudstad Heian-kyo (dagens Kyoto) – vann buddismen insteg vid det kejserliga hovet. I filosofins fotspår följde en lång rad kulturella influenser som upptogs och vidareutvecklades av japanska utövare, däribland bonsai.
Vid denna tid var den kinesiska bonsaikonsten redan ett knappt millennium gammal. Icke desto mindre var det just i mötet med en ny kultur som den moderna bonsaikonsten – mer specifikt konsten att odla miniatyrträd i kruka, och emfasen av en estetisk helhet krukan och trädet emellan – föddes.
Det var också då konstarten fick det namn den innehaft fram tills i dag. Bonsai är sammansatt av orden bon (=kärl, kruka) och sai (=växt, odling, kultivering) och kan följaktligen översättas till någonting i stil med krukodling eller kärlkultivering. Men med tanke på hur väl de termerna tar sig ut i tal eller skrift kan vi i estetikens namn hålla oss till bonsai.
Det första – vilket denna vinter torde styrka – den som i dag vill fördjupa sig i bonsaikonsten behöver är en lägenhet. Eller ett hus.
Merparten av de träd som lämpar sig för bonsaikultivering återfinns naturligt i de subtropiska eller tropiska kilmatzonerna och skulle svårligen överleva en nordisk vinter. Att inte ha tillgång till uppvärmda inomhusutrymmen är sålunda ett svåröverstigligt hinder.
Av den anledningen är de rödgrönas bostadspolitiska överenskommelse en glad nyhet för alla bonsaientusiaster. I överenskommelsen pekar oppositionstrojkan på ett flertal faktorer som gett svagare ekonomiska grupper mindre inflytande över den egna bostadssituationen – däribland det slopade investeringsstödet för nyproduktion av hyresrätter och de omfattande ombildningarna av allmännytta till privata bostadsrätter. Särskilt det sistnämnda torde vara ett av de mer frapperande exempel på storskalig organiserad brottslighet som Sverige skådat. Ekonomiska värden för miljarder har stulits från det offentliga. De samhällsekonomiska värden som går förlorade i processen är svårare att uppskatta, liksom de sannolikt är oerhört svåra att överskatta.
Vad de olika partierna fått igenom är relativet enkelt att se. Socialdemokraterna har verkat för en uppvärdering och expansion av allmännyttan – en gång kronjuvelen i det socialdemokratiska folkhemsbygget – och därmed också försökt säkra en fortsatt plattform för den i dessa dagar ytterst tandlösa Hyresgästföreningen. Arbetarrörelsen ser efter de sina.
Miljöpartiet har kommit med gröna och okontroversiella krav. Det handlar om energieffektiviseringar i miljonprogrammet, förbud mot fossil uppvärming vid nyproduktion och ekonomiskt stöd till klimatinvesteringar.
Vänsterpartiet är, enligt vad denna blogg erfar, inte helt nöjt med överenskommelsen och hade önskat sig en mer radikal bostadspolitik. Detta till trots är överenskommelsen, och det sätt på vilket den tydligt betonar att bostad är en social rättighet, en framgång för alla bonsairadikaler.
Den populära föreställningen att bonsai är en japansk praktik saknar emellertid inte verklighetsförankring. Under den så kallade Heianperioden – uppkallad efter Japans dåvarande huvudstad Heian-kyo (dagens Kyoto) – vann buddismen insteg vid det kejserliga hovet. I filosofins fotspår följde en lång rad kulturella influenser som upptogs och vidareutvecklades av japanska utövare, däribland bonsai.
Vid denna tid var den kinesiska bonsaikonsten redan ett knappt millennium gammal. Icke desto mindre var det just i mötet med en ny kultur som den moderna bonsaikonsten – mer specifikt konsten att odla miniatyrträd i kruka, och emfasen av en estetisk helhet krukan och trädet emellan – föddes.
Det var också då konstarten fick det namn den innehaft fram tills i dag. Bonsai är sammansatt av orden bon (=kärl, kruka) och sai (=växt, odling, kultivering) och kan följaktligen översättas till någonting i stil med krukodling eller kärlkultivering. Men med tanke på hur väl de termerna tar sig ut i tal eller skrift kan vi i estetikens namn hålla oss till bonsai.
Det första – vilket denna vinter torde styrka – den som i dag vill fördjupa sig i bonsaikonsten behöver är en lägenhet. Eller ett hus.
Merparten av de träd som lämpar sig för bonsaikultivering återfinns naturligt i de subtropiska eller tropiska kilmatzonerna och skulle svårligen överleva en nordisk vinter. Att inte ha tillgång till uppvärmda inomhusutrymmen är sålunda ett svåröverstigligt hinder.
Av den anledningen är de rödgrönas bostadspolitiska överenskommelse en glad nyhet för alla bonsaientusiaster. I överenskommelsen pekar oppositionstrojkan på ett flertal faktorer som gett svagare ekonomiska grupper mindre inflytande över den egna bostadssituationen – däribland det slopade investeringsstödet för nyproduktion av hyresrätter och de omfattande ombildningarna av allmännytta till privata bostadsrätter. Särskilt det sistnämnda torde vara ett av de mer frapperande exempel på storskalig organiserad brottslighet som Sverige skådat. Ekonomiska värden för miljarder har stulits från det offentliga. De samhällsekonomiska värden som går förlorade i processen är svårare att uppskatta, liksom de sannolikt är oerhört svåra att överskatta.
Vad de olika partierna fått igenom är relativet enkelt att se. Socialdemokraterna har verkat för en uppvärdering och expansion av allmännyttan – en gång kronjuvelen i det socialdemokratiska folkhemsbygget – och därmed också försökt säkra en fortsatt plattform för den i dessa dagar ytterst tandlösa Hyresgästföreningen. Arbetarrörelsen ser efter de sina.
Miljöpartiet har kommit med gröna och okontroversiella krav. Det handlar om energieffektiviseringar i miljonprogrammet, förbud mot fossil uppvärming vid nyproduktion och ekonomiskt stöd till klimatinvesteringar.
Vänsterpartiet är, enligt vad denna blogg erfar, inte helt nöjt med överenskommelsen och hade önskat sig en mer radikal bostadspolitik. Detta till trots är överenskommelsen, och det sätt på vilket den tydligt betonar att bostad är en social rättighet, en framgång för alla bonsairadikaler.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)