Den rent väderleksmässiga temperaturen borde dock, med det faktum att vi faktiskt närmar oss slutet av mars i åtanke, till skillnad från den samhälleliga stiga.
Riktigt så har ännu inte skett, men för den enskilde är det faktum att växter från tropiska eller subtropiska klimat ogillar kyla givetvis ett mindre problem än urholkningen av trygghetssystemen i allmänhet och slakten av sjukförsäkringen i synnerhet. Eller, i den händelse det anses förmätet eller mindre postmodernistiskt att kvantifiera frågor som dessa, åtminstone ett problem som är lättare för den enskilde att påverka.
Själv stickade jag krukvärmare till de växter som tycktes ta mest illa vid sig av vintern. Denna granatäppleplanta var ytterst nära att gå samma öde till mötes som dess fyra syskon men räddades så vitt jag kan bedöma av lite ullgarn (och ett hastigt inköpt kompaktlysrör).
Egentligen hade jag tänkt sticka strumpor. Jag tyckte det var en briljant idé. Julen började närma sig, och med risk för att låta som en hippie har jag aldrig lyckats förlika mig med tanken på kulturellt påtvingad konsumtion. Följaktligen tänkte jag sticka strumpor till alla nära och/eller kära. Strumpor på vilka jag sedan skulle sy fast märkeslappar som jag sprättat loss från hutlöst dyra plagg som saluförs i sparsamt och stilrent inredda butiker med dämpad belysning och stora skyltfönster.
Jag har alltid varit mycket förtjust i sådana lappar. Jag fascineras en smula av tanken på hur stor del av plaggens värde som manifesteras just i dessa. Det är en elegant parafras på Marx och teorin om pengar som en social relation. Jag tror att det är just detta som gör att jag även är mycket förtjust i piratkopierade märkeskläder. Tanken att jag i det att jag bär dem utgör en implicit förolämpning mot alla som investerat fiskalt och socialt kapital i äkta vara gör mig helt varm inombords.
Hur som helst. Idén var briljant. Jag kom aldrig längre än till hälen på den första strumpan.
Det var kanske 6-7 år sedan. Den ofärdiga stickningen blev liggande eftersom jag hellre har ett pågående projekt i byrålådan än ett misslyckande på mitt samvete.
Att börja odla bonsai var alltså ett lyckokast. Jag fick användning för min påbörjade stickning samtidigt som jag kunde undvika en prestigeförlust.
Jag har dock fortfarande kvar de avsprättade lapparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar