onsdag 17 mars 2010

Frön, farliga och tuffa

Jag fick en samling frön av en mycket begåvad författare jag känner. De som ännu inte läst Deltagänget bör onekligen investera några timmar i att göra det.
Deltagänget är inte ett försvarstal. Det är ett tidsdokument, en förklaring – och kanske viktigast – en ursinnig anklagelse mot det samhälle som äter människor.

Förutom en vass penna har författaren även begåvats gröna fingrar, och har varit god nog att dela med sig av sina frön. Tobaken ska bli rolig att odla, vallmon likaså. Har man en gång blickat ut över de klarröda fälten i Punjab finns det liksom ingen återvändo.


Övriga frön känner jag mig mer kluven inför. Stormhattens rot innehåller ett förlamande nervgift, och ricin ska vi inte ens tala om. Letaldosen är inte mer än 0,2 milligram, och minnesgoda kanske erinrar sig att kulan – blott 1,5 millimeter i diameter – i det paraplygevär KGB använde vid avrättningen av dissidenten Georgi Markov var laddad med just ricin.

Jag har ännu inte bestämt mig för huruvida jag ska plantera fröna. Jag vet helt enkelt inte om jag vågar ha ricin- eller stormhattsplantor hemma. Det känns som att det bara skulle vara en tidsfråga innan någon misstog dem för tobaksplantorna och rökte dem på en efterfest. Eller inte misstog dem för något alls och bara rökte dem i största allmänhet.

Detta kommer jag dock garanterat att plantera.

Sequoia är världens största träd och därför också per definition världens tuffaste. Under gynnsamma förhållanden kan en sequoia växa upp emot två meter under per säsong. De ska vara väldigt svåra att få att växa, men förutsatt att allt går väl borde trädet vara stort nog att kunna bära en kojas vikt lagom till att jag får kontrakt på den kolonilott jag köar till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar