söndag 14 mars 2010

Vårtecken


Olivträd växer långsamt. Ibland växer de inte alls. Ibland kan de explodera när du råkar vända ryggen till några dagar. Så var fallet med denna (tre- eller fyraåriga) oliv. Dessa nya skott har utvecklats på en knapp vecka. Och om ytterligare någon vecka ska de bli sticklingar. Senvintern/förvåren är som tidigare nämnts den kanske allra bästa tiden på året.

Jag kan inte påminna mig om att jag skulle ha hört talas om att någon kultiverat olivbonsaier. Men det kan ju inte gärna mer än misslyckas.

En gång hade jag för övrigt ett större olivträd än detta. Det sammanföll i tid med herrfotbolls-em 2008, mer specifikt med att Sverige i premiärmatchen slog Grekland med 2-0.
Jag skulle jobba nästa dag, men rusig av seger och vin råkade jag stanna ute några timmar längre än planerat.
När jag morgonen därefter klev upp, i vanlig tid och i förhållandevis god form, fann jag till min förvåning ett drygt två meter högt olivträd i min hall.
Jag hade inte varit fullt så segerrusig att minnet gått förlorat i firandet, men några förvirrade sekunder hann förflyta innan jag erinrade mig dess ursprung.
På hemvägen, tidigt på morgonen, hade jag passerat en grekisk restaurang. Och på grund av den förkrossande segern tyckte jag mig ha rätt till ett krigsbyte.
Jag har också vaga minnesbilder av att jag ägnade några minuter åt att lika högljutt som triumferande håna både den stängda restaurangen och Greklands historia. Något som egentligen står i ganska skarp kontrast till den högaktning jag känner för den europeiska civilisationens och litteraturens vagga.

Jag var alltför nyvaken för att åtgärda situationen just då, men väl hemkommen samma kväll beslutade jag att göra mig av med bevismaterialet.
Det var inte så lätt. Inklusive krukan måste trädet ha vägt 50 kilo. Och restaurangen i fråga ligger gott och väl två kilometer ifrån mitt hem.
Tro kan förflytta berg. Organiserad klasskamp kan störta det gamla i gruset och finna sandstranden under gatstenarna. Berusade människor som tittat på fotboll kan bära tunga saker och skrika åt byggnader.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar